måndag 16 maj 2011

back on page 1

Helt riktigt, jag är ultrasvensk igen.
Hemma i flickrummet har jag varit i snart 2 månader och drömmer tillbaka på den långa resan.
Bloggen är mer eller mindre nedlagd men tänkte ändå uppdatera för de som inte har något annat för sig än värmländsk läsning.

Jag och Emma åker till Grebbestad i juni, hennes första säsong -hon väntar spänt, och jag tar tag i min fjärde, En idé om att lägga restaurangen på hyllan for good och ta sig an pluggeri finnes inte på agendan i år -heller, vad jag sedan ska ta mig an till hösten är en annan kategori.

Mammas Tinwe har klämt ur sig 5 pudelvalpar och jag tar mig an skogsvardagen med ett leende, det är SKÖNT att vara mulle igen!
Så jag går här och filosoferar i mina gummistövlar och leker bohemliv, projekt måla om kök, pussla gräsmatta, såga sönder säng och elda granris tillhör numera min glamourösa vardag.

Jag har köpt en bil, liten, violblå, rund, pinsamt svag, trasig tuta och alldeles alldeles underbar, puttrar jag fram och tillbaka till staden endast ur socialt syfte.

Behöver jag tilläga att jag håller på att dö av tristess och längtar helt outhärdligt mycket till Grebbestads härjiga säsongsliv med en helt sjögalen Emma Olsson i täten?

vink

torsdag 3 mars 2011

shortie

Familjen Fagerström´s huvudpersoner som producerat fram Niklas, Jytte och galenskapare Mikael, med inkluderad mormor Anke har anlant, varit har och hunnit aka igen (ca 2 veckor) och pagrund av mina fatliga updates tar vi den langa historien kort, vi har alltsa hunnit med under deras vistelse; island-jumping, snorkling, dykning, promenader, strand huliganeri, bollspel, frisbee-kastande, pukka beach, en jakla massa plump-kortspel, view-point, tricykle farder, middagar, en hel del san-miguel, for att inte tala om allt javulskap denna trio hittat pa. Med en speed pa 120, fast med hoga onskemal fran den feminina sidan i ganget har vi faktiskt hunnit med lata dagar pa stranden ocksa. Gemytligt och babbligt, nu ar vi ensamma, och otroligt uttrakade, med en solbranna som inte langre gar att uppgradera da vi natt limit, ar inte ens solning kul langre (man vill ju aka hem fran en dag pa stranden och saga; KOLLA VILKEN JAKLA SKARV JAG HAR!) vi har kort gocart, levt pa budget, badat, badat, spelat skitgubbe, spelat biljard, druckit alldeles for manga fillippino-weng weng, med en duo fran Englad och tja, badat lite till. Det var det hele. Efter nastan en manad totalt med sallskap av idé-rika foraldrar kanner vi oss nu frukansvart trakiga. Kort sagt, vi vill hem, ett begar av riktigt kaffe och saknaden efter familj lockar mer an whitebeach och dramatiska solnedgangar, knappa? -Kan tyckas.

dock pa grund av detta sega jakla internet, kan jag inte lagga upp nagra bilder, efter manga tappra forsok, no success...

Vi anlander hursomhelst pa landvetter den 9:e mars, home sweet home.

Efter en vecka langtar vi tillbaks till varmen igen, svider som salt i saren.

vink!

tisdag 8 februari 2011

ett skepp kommer lastat med...









Ok... mamma har till min stora sorg akt tillbaka hem till svealandet, med bra mycket tyngre vaska an nar hon anlant, efter dagar med shopping, plus en hel del av mina egna agodelar, akte vi till Kalibo flygplats med en vaska pa ca 23kg, och en hel dros med handbagage och annat smatt och gott, alltsa -det gick inga forbannade flyg fran Boracays flygplats (som egentligen ar caticlan...) sa jag foljde med som moraliskt stod 9 timmar innan planets avgang (detta for att inga andra bussar gick i lagom tid), vi tog alltsa tricykle, bat och van for att runt 20.30 hamna pa flygplatsen som gud glomde, inte en javel, men en sot inemsk restaurang med utmarkt service, visserligen bananchips istallet for pommes, men med en karaktar som man bara inte kan lata bli att alska, sjalvklart var vi de forsta vastlanningarna de flesta fillippinos i den lilla lilla staden nagonsin sett och blev darfor extra ordinara.
Efter mycket funderande pa hur vi skulle overleva natten (en parkbank till forfogande, ingen mera lyx.. slanger med en bild i detta inlagg) eftersom flygplatsen var stangd var det bara att botanisera pa var faktsikt stoora bank, nu var det bara 8 timmar kvar, happ... efter en hel del fnittande forsokte vi komma till ro, da alla sma locals upptackte oss och gick fram och tillbaka for att glutta, peka och skratta at spektaklet -tva blondisar sovandes pa en bank, PA sina vaskor, och dessutom fnittrar dom! SEVART! Lugnet infann sig i ca 3 minuter efter att dom antligen sluttat stirra, en vakt blev uttrakad, satte sig och babbalade sisadar en timme, gick... forsokte oss pa vilandet igen i 2 minuter tills ca 200 kineser anlande med flyg, jaha... 1 timme till, lugnt i nagon mer minut, tills hela tjocka fillipino slakten kom, som hade varit pa fruns, mans, mammas, mammas begravning (eller nat sant)... som blev 99 ar, och har ar alla mina barn, och alla min svagrar och alla mina svagrars barn, och min mans morfar och min man... ja sa holl det pa, tills mamma av nagon outgrundlig anledningen somnade pladdask, och kvar satt jag, med tra-rumpa och boken, kalla det va faan du vill (som jag verkligen kande da) och ca 25 fillipinos. TILLSLUT var tiden inne for mammas take-off, puss och kram och vink och lite sorg i hjartat.

Nu var jag alltsa ensam i Kalibo kl. 05.00 pa morgonen, how too get home? nagra sma pojkar friade till mig medans jag kampade med att finna en tricykle klockan 5!! Tillslut, med lite hjalp av en local, fick jag min vilja igenom till overpris givetvis och som dyrt (observera DYRT) och heligt skulle kora mig till avgangsterminalen for alla vans, soft... ett bensinstopp (duden akte pa typ tom tank) senare, och en jakla massa huttrande, klimatet har gjort mig klen mot kyla.. "would u like too take the local-bus instead?" -med knappt nagot i tanken och ingen somn i kroppen -JA JA JA!! kor mig till local bus...
In klampar jag 15 minuter senare med haret at alla hall, en overfullblasa och ett halv kasst humor, pa stadens lokala busstation, enda vastlanningen, jag var kalibos nyaste sevardighet, sma-ungar smog pa mig, fnissade i latt skrack-fortjusning nar jag sneglade tillbaka, sma pojkar friade och konduktorn fragade efter facebook, VA I HELVETE, behall lugnet nika... LE LE LE! 1 timme har gatt bara 1 timme kvar, snart hemma, da stannar bussen, konduktorn var sugen pa burgare, hela bussen vantar alltsa pa gubbens, extra large cheese burger, ganska soft faktiskt om jag inte hade varit sa jakla trott, det var helt enkelt bara att gilla laget. Mp3 i oronen, ignorerade sma ungarna, fortsattes resan, sjalvklart med bussdorren oppen av glomska skal, framme i hamnen, antligen, bara bat resan kvar, in genom portarna "du u have a husband maam?" fragar securitas vakten -JA JAG HAR EN MAKE, 4 stycken faktiskt, fillippinos hela bunten, och 18 inavlade ungjavlar, har du tur kan du fa bevittna nar jag ater en av dom till frukost!!.. tankte jag medans jag snallt log och gick forbi.

HOME AT LEAST! sov.. strand-somn.

vi har haft tva outstandig veckor, dock lite for lite sol, men men... den 9 mars kommer jag hem till norden igen.

vinK!

torsdag 3 februari 2011

still no camera

aven om jag tvivlar starkt pa att det ar nagon som laser.

Jag har lite hemlangtan.
en gnutta, planerar en eventuell resa till, eller nagra nya ar i lund for att finally plugga upp huvudet. Tja dessa tankar snurrar runt medans jag forsoker njuta sista tiden i filli, ger mig tvar angest. Alltsa. om ungefar en manad kommer jag hem. punkt. Och jag har fortfarande ingen kamera sladd eller adapter till kortet, en latt bitter Nika. om mojligt annu mindre inlagg hadan efter.

mamma har det fantastiskt HURSOMHELST! :D

fredag 28 januari 2011

alive!

-NEJ, jag har inte dott... aven om det kanske verkar lite sa, datorn daremot, heldod. vilket medfort noll uppdateringar, MEN jag befinner mig nu i boracay, mamma har anlant efter en fruktansvard dag och natt i manila, lyckades jag finna henne i allt sus och alla fattigdom, har alltsa lamnat underbara koh tao, dar Tess och Jonas med en vemodig touch vinkat av, kramat osv... snyft! saknar dem ganska mycket gruvligt men ersatt saknaden med modern, vi spatserar runt i turist vanliga boracay med lite val lite solsken, till mammas gynnande da hon lyckades med en kraft-branna forsta dagen, hela on ar en evighet fran det riktiga fillippinerna, rent, uppbbygt, harjigt pa ett turist paradis satt -tja... det var dags for en omstallning i mitt halv bohemsika liv, dags att betala overpris! och VILKEN o dessutom! For tillfallet njuter vi bara av white beach, och bocker som hon till min lycka slapat med anda fran sverige till mig, for att senare spendera timmar pa sisha barer och kuddar, fish-spa och hela den prylen, MYCKET angenamt!

uppdaterar utan foron denna gang, har aven slarvat bort kamera sladden, JA, jag vet..hemskt.

vink!

tisdag 18 januari 2011

simmar med hajar och paddlar kanot








-ja, vi hyrde kanot pa Tessans begaran, och ut pa havet for att paddla oss medvetlosa, nastan, efter ca 1 timmes paddlande gav vi upp, knot ihop kanoterna och lag i 4 timmar guppandes pa vattnet, in the middle of nowhere... paddlade senare hemmat far att avnjuta annu en restaurang.

dagen efter tog vi moppe tur till en beach och antog oss undervattensvarlden genom ett cyklop och VIPS en haj... -eeeh, vad gora? samtidigt en fet stonefish -annu varre... men SA en halvmeter rainbowfish... ok da, vi simmar pa och njuter av firrarna, villken snorkling! och hajen var snall...

idag blir det lite men naggande gott!

vink

fredag 14 januari 2011

annu en jetlag




tro det eller ej men en nastan jetlag har drabbat mig igen, efter 20 timmar med buss och bat, knappt nagon somn och en monsun varre an vanligt, har jag nu atervant till koh tao fran burma, min omma moder skickade mail med overtext, OM du finns. Tja... dramatik kan man aldrig fa for mycket av, faktum kvarstar, jag FINNS fortfarande, tackar for omtanken.

Startade min visarun morgon med en monsun som sagt, skickade ner niklas till baren for att forsoka fa lana tva regnkappor, atervande iford en svart sopsack, morgonens gapskratt var avklarat, sen var det bara regn, frukost och en 20 timmars resa kvar, jag som trodde att jag atminstone skulle fa bevittna en liiiiten del av burma, tji fick jag, hoppar av baten, gar in i ett rum, far en stampel -HAPP, klart.... hem igen BARA 12 timmar till. Jaja, nu ar jag laglig igen och slipper att fylla thailandska fickor med julklapps pengar, APPLAAD!

Var familje bungalow ar fortfarande urtjusig, trots tomma vattenflaskor och en hel dros med gamla godispapper, haromdagen somnade jag pa balkongen p.g.a varmeslag, vilket medforde att mina roommates tyckte jag sag ensam ut, alltsa joinade de mig, lamnade sina dubbelsangar och la sig pa en liten kudde pa balkongen, sa att jag inte skulle kanna mig ensammast i varlden.. inte for att jag nagonsin vaknade upp och noterade stordadet. Men ar inte det karlek sa sag? Bild pa spektaklet slanger jag med i detta inlagg.

Vi har forsokt att ta oss an dykning, men varit alldeles for lata, utforskat on lite mer, upptackt att det inte finns nagon vag RUNT on, efter halva vagen tar den slut. PAM... vand och tillbaka pa skralltiga stotdampare... det finns ett valskelett nagonstans, och vi kampar med att forsoka finna ut den forgyllda platsen, annu inga resultat, nytt misson, get us to the skeleton, vadret har blvivit samre... till allas stora sorg, men och andra sidan slipper vi branna sonder nasorna... Tess ar nu pa sin forsta, discover scuba diving, vi vantar spant pa hennes asikt om det hela, Jonas har somnat i en zacosack niklas smaller smallare och jag letar nya biljetter till Boracay, dit vi ska ta mamma nar hon anlander om ca 2 veckor... gonna be awesome !

vink!

söndag 9 januari 2011

En graslig upptackt!


Till min stora forvaning har jag befunnit mig i Thai i en manad, mitt visum gar ut om 4 dagar och paniken stegras, detta innebar att jag maste ta mig till Burma for ett dygn och forlanga den lilla papperslappen... grr (for er som undrar ar detta ett ENORMT atagande i dessa varma dagar).
Min semesterfart gick upp till dubbelt... den allt som oftast medgorliga Nika tittar i kors. Jag gar ner och tittar i supermarkets gudomliga hylllor, koper vin, plastmuggar och ballonger. Nagot av dessa 3 ting maste rada bot pa min plotsliga stress. Jag hoppas pa att Tess kanske vill blasa upp farggsprakande gummi-prylar med mig, satta pa nagra latar med Beatles och inte INTE tanka pa Burma...

Ikvall vankas dessutom Blue moon, vad nu detta innebar, Jonas har tappat bort sitt visa kort och gar runt med en halvdan rynka mellan ogonbrynen, detta innbar alltsa att aven han behover muntras upp, vi har ett mission "make him laugh".

Idag blir det inte mer an sa. Ville bara dela med mig av mina ENORMA problem ;)

vink

lördag 8 januari 2011

thank god for sunshine!








Vi har anlant, stadgat oss i en familje-bungalow hela bunten, ok-view heter placet och ar det basta resorten vi bott pa hittils, vad kan man saga, vi gor vad vi vill, njuter av langa strander, moped turer, jag och Tess har forsokt att ge oss pa shopping livet, men med trytande ekonomi och priser de dubbla jamnfort med bangkok avsager vi oss alla shoppingturer och overlamnar det till korkade turister i alldeles for stora solglasogon och sonder solade pepparkaks-kroppar. En engelskman forsoker prata finska och dansa polka med mig smatidigt som jag bloggar, kravande men underhallande, dessutom vill han fa med mig pa advanced dykning "im an adrenalin addict" -Aaaaaalriiight! jag hoppar over det tjusiga erbjudandet och tar picknick med polarna istallet. Idag har vi besokt utsikspunkt nummer 1, nastan hela on sag vi fran en och samma punkt, dessutom traffade jag en ny karlek, randig med liten blot nos, givetvis inte lika anjenam som fnirr men han fick duga i brist pa den akta varan, katten sog i sig allt kel han kunde komma at och varje turist fick sin beskarda del av charmtrollet, innerlig som bara randiga katter kan vara, jag var FAST!

Tess ar lugn som en filbunke, jonas ar for en gangs skull hyperaktiv och niklas ar rastlos hela tiden. En potentiell wreck diving ligger pa agendan och KANSKE tar vi vara bakdelar och forflyttar oss ner pa havsbotten i nagon timme.Det har sma regnat i 3 dagar, inget ooverkomligt, jag dricker strawberry shake som smakar jord for att glomma bort den dansande engelskmannen, som forovrigt citerar Forest Gump och jag misstanker att Forest ar bra mycket klyftigare.

tack pappa och Monika som ocksa utvidgat min resebudget! Jag klarar nara manader till !

vink

måndag 3 januari 2011

Helt hysteriskt

Jag vantar ut den sista timmen, snart 12 timmars bussresa, en nyfylld musikpryl, en URTJUSIG pase med diverse tugg fran 7-eleven (OOooh AAhhh), STORA hippie byxor och ett trott huvud. Imorgon moter vi upp Jonas med dam Tess. och knatar vidare pa var resa, helt hysteriska 4 dagar har varit och moped-turer runt berg och dalar kanns mer an valkommet.
Tick tack tick tack... Handllar buddha figurer tills det tryter ut ur orona, har blivit expert pa prutning, battre pa att fa i mig stark mat, gommer mig for solsting, konstant vatten-intag. -Tja, overlever helt klart ;)

vink

söndag 2 januari 2011

nyar i Bangkok










4 natter och 5 dagar i bangkok -jag ar slutkord, gar pa energispar, och forsoker att prata sa lite som mojligt for att overleva 12 timmars resan till on Koh Thao, imorgon kl. 20.00 korsar vi en liten del av thai, for att avnjuta ovanstaende, ska bli intressant.

Bangkok i sig -en helt utomordentligt harlig storstad, men 5 dagar ar mer an nog, de hoga ljuden fran trafik och manniskor gor mig stressad och glad, tiggande barn ger mig hjartknip, hundar med skabb ger mig djup sorg, jag vill kasta mig over och ge dom all kurering som gar, men... hur man an anstranger sig kan jag inte ens radda en mini del av missaren. Nu later bangkok hemskt, faktum ar att det ar valdigt lite av det jag just skrev, men lite ar for mycket.
Nyar - ett mini misslyckande, Vi missade hela grejen med att boka bord pa fancy stalle, Jonas flickvans flyg var 12 timmar forsenad och darmed blev Jonas utekvall - "mission - get him to the airport" (for de som sett "get him to the greek" ar det hemskt roligt) alltsa, stannade vi pa hans hotell for att for nagon timme tro att restaurangen hade en tjusig hotell buffe -INTE! "its clooooosed, happy new yeeeaaaar" okej -damn ! Vi gar pa upptacksfard pa helt tomma magar, iforda skjorta och langbyxor, langklanning i mitt fall, hursomhelst uppkladda till tanderna, utanfor bangkoks centrala harj, ingen bingo, inte ens en korvmoj, MEN ett 7-eleven, acklig pizza slize, ris, frys portioner (som Patrik tappade i golvet innan forsta tuggan) och macka tog vi med oss tillbaka till jonas hotellrum, en skumpa hade vi lyckats inhandlla och billig thai vodka, fyrverkerier fran balkongen, nagra nyarsloften senare tog Jonas taxi till flygplatsen och vi akte vidare till SHOCK 39, det va en shock, men kul! Nagra timmar senare efter mycket dans, vidare till nagon slags bar, 06.00 fastnade jag i djupa musik filosofier (pappa du skulle varit med!) med 2 hel skona engelskman, klockan 10.00 dumpade jag min hungriga, sonder dansade, svettiga kropp i min helt fantastiskt skona hotell sang (visserligen med den stinkande, snarkande rumskamraten Niklas), for att 2 timmar senare vakna av att patrik kom hem. Bestamde mig for att kurera mig med pool dopp. Dagen efter nyar hade borjat, vi akte till MBK for att shoppa men glomde bort hur man spenderade pengar, seplade bollspel istallet tills vi fick traningsvark. Ytterligare lite senare somnade i en bio stol framfor askassa "TRON" i 3D glasogon. Mitt nyar tog min energi. Idag har vi kampat oss fram pa Koh san Road (dar vi bor) forsokt att hitta UPS, for att skicka hem halva mitt liv, och boka en bamboo tatuering, inget napp, gick aldrig in, orkade inte osv.. ups imorgon, bamboo en annan tid.

Det var det. vi mar bra, utslitna krigare, men med ett standigt nytt misson pa gang.
Jag haller aven mitt lofte om fler bilder denna gang och lagger upp fran nyar, bodypaint kvall och lite annat smatt och gott!

ett sarskilt tack till Morfar och Farfar som utvidgat min resebudget -TACK GODINGAR!

vink!